Ekhagen utgörs av betesmark med ekbestånd, ofta med björkinslag och på bördig mark. Inslag av andra lövträd och hassel är ofta vanligt. Ekhagar med gamla grova ekar är speciellt värdefulla eftersom träden i regel är artrika vad gäller lavar, svampar och insekter, med ofta flera rödlistade arter. Vid mycket hög ålder börjar eken att murkna inifrån och bli ihåligt, till gagn för många insekter. Den murkna veden, s.k. mulm, kan uppgå till flera hundra liter på riktigt stora träd. Mer än 500 arter av insekter är direkt beroende av den murkna veden i gamla ekar. Betade ekhagar var tidigare en vanlig syn i herrgårdslandskapet i södra och mellersta Sverige.
Karaktärsarter: Ek, hassel, björk, avenbok, skogsbinel, vitsippa, ängskovall, gökärt liljekonvalj, gulplister, murgröna, mossor och skalbaggar. Hålhäckande fåglar som stare, kattuggla och gröngöling trivs också ofta i denna naturtyp.
Exempel på naturtyper enligt europeiska nätverket Natura 2000 där urskog kan förekomma:
9160 Ek-avenbokskog av buskstjänblomma-typ
9170 Ek-avenbokskog av måra-typ
9190 Äldre ekskogar på sura, sandiga marker
Projekt att stödja:
- Ekprojektet (Äpplarö Naturvårdsförening)
